Efter ett beslut av länspolismästare Carin Götblad startades det i april en djurskyddsgrupp med så kallade djurskyddspoliser. Djurskyddspoliserna ska finnas i alla länets distrikt med en till två utpekade handläggare som är ansvariga för djurfrågor i respektive område. I City finns en grupp djurskyddspoliser som även bildar en central del. Där jobbar bland andra Krister Ekhorn och Eva Andersson. Ett par dagar i veckan åker djurskyddspolisen tillsammans med länsstyrelsen på handräckningsuppdrag. Man vet av erfarenhet att länsstyrelsen kan behöva stödet från polisen när de ska besöka personer som misstänks behandla djur illa.

– Det har hänt att personal från länsstyrelsen känt sig hotade och till och med tvingats springa från personer som betett sig aggressivt. Vi är med för att se till att länsstyrelsen kan utföra sitt arbete, berättar Eva Andersson.

De vanligaste orsakerna till att människor inte är kapabla att ta hand om sina djur är kriminalitet, fysisk- eller psykisk sjukdom. I många av de fallen kan det vara annan typ av brottslighet med i bilden utöver vanvård av djur, till exempel narkotika. Då är det lämpligt att polisen är med.

Drogmissbrukande kvinna äger en schäferhund

Den här dagen är det Emelie Rohdin från länsstyrelsen som tillsammans med Krister Ekhorn och Eva Andersson ska åka ut på ett antal handräckningar. En anhalt är en drogmissbrukande kvinna som äger en schäferhund. Krister Ekhorn och Eva Andersson ringer på medan Emelie Rohdin håller sig i bakgrunden.

– Man vet aldrig vad som väntar på andra sidan dörren. Det är inte alla som uppskattar att länsstyrelsen kommer för att kontrollera deras djurhållning och ska djuren omhändertas kan det bli starka reaktioner, berättar Eva Andersson.

Vi blir inte kvar särskilt länge och på väg därifrån berättar hon att allt var bra med hunden.

– Den var social och van att bli hanterad, men den tyckte inte riktigt om när jag kollade på tänderna. Jag provade att böja mig över den men den reagerade inte på det vilket tyder på att den inte är rädd eller aggressiv, berättar Emelie Rohdin.

Hundra till hundrafemtio katter

På nästa ställe har djuren inte haft samma tur. Emelie Rohdin har fått en anmälan om att hundra till hundrafemtio katter ska finnas i ett hus söder om stan. Redan på gårdsplanen möts vi av tio katter som iakttar oss på avstånd. Efter att djurskyddspoliserna har ringt på och Emelie Rohdin har talat med mannen som bor där får vi veta att katterna är förpassade till köket, han vill nämligen inte ha dem på övervåningen. Emelie Rohdin tar på sig en heltäckande skyddsoverall och hänger på sig diverse instrument som ska mäta hur varmt det är och hur mycket ammoniak det finns i luften. Sen går hon in.

I köket står fönstret öppet men trots det är ammoniakhalten i luften tjugo ppm. Om ppm-värdet ligger på tio eller mer ska man bara vistas på platsen kortare stunder. Värdet på tjugo är skadligt för både katterna och människorna i huset. Emelie Rohdin undersöker de katter hon kan locka till sig och hon upptäcker att många är väldigt magra. Två av de mindre katterna anser hon är så magra att de inte skulle överleva länge till under rådande omständigheter och hon beslutar att omhänderta dem och köra dem till en veterinär. I övrigt så är det enda hon kan göra att skriva ett förläggande där hon påpekar vilka brister som finns och uppmanar ägarna att göra vissa konkreta förändringar inom en utsatt tid. Annars kan beslut tas om att omhänderta alla katter.

– Det är säsongen som räddar dem. Det är så varmt så de kan ha öppet och katterna kan gå ut och in. Man kan bara tänka sig hur det var i vintras när alla katterna var inne, säger Emelie Rohdin.

På veterinärkliniken bedöms båda katterna som magra men annars till synes okej. Det är sedan djurskyddspolisernas uppgift att köra katterna vidare till ett katthem där de förhoppningsvis ska kunna placeras i nya hem.

Polisen i Sverige Telefon 114 14