Polisens uppgift är att utreda misstankar om brott. Förundersökningen ska göras så snabbt som möjligt och vara klar senast inom tre månader. I utredningen arbetar särskilt utbildade barnutredare. Det är åklagaren som leder förundersökningen och som beslutar om den ska leda till åtal.
Samverkan mellan myndigheter
I Sverige finns i dag ett flertal så kallade barnahus. Där samverkar socialtjänst, polis, åklagare, rättsmedicin, barnmedicin samt barn- och ungdomspsykiatri, framför allt i början av en förundersökning. Där får barnet eller ungdomen stöd och slipper besöka olika myndigheter för att flera gånger berätta sin historia för olika personer. Om det finns ett barnahus på orten hålls förhören där om det är möjligt. I annat fall hålls förhören i förhörsrum hos Polisen som ofta är särskilt anpassade till barn.
Förhör på video
Förhör med barn under 15 år dokumenteras på video. Detta för att barnet inte ska behöva närvara och lämna sin berättelse vid en rättegång. I stället spelas förhören upp för rätten.
Kan och vill barnet själv närvara vid rättegången kan man genomföra detta genom så kallad medhörning. Då får den som misstänks för brottet lämna rättssalen när barnet berättar och lyssna på vad som sägs från ett avskilt rum. När den misstänkte sedan berättar sitter barnet i ett annat avskilt rum och lyssnar.
Särskilt ombud
Barn och ungdomar som utsätts för brott erbjuds ett juridiskt ombud, ett målsägandebiträde. Han eller hon ska ta tillvara barnets eller ungdomens rättigheter under förundersökningen och vid rättegången. Om en vårdnadshavare eller en person som har en nära relation till vårdnadshavaren misstänks för brott, utses istället en så kallad särskild företrädare.
Den särskilde företrädaren har rätt att besluta om olika åtgärder utan vårdnadshavarens samtycke. Det kan till exempel gälla beslut om förhör, läkarundersökning eller krav på skadestånd. Dessa beslut tas, beroende på barnets ålder och mognad, i samråd med barnet.
Mer om brott mot barn
FAKTA/ Brott mot barn
- Brott mot barn kan förekomma i alla familjer. I många fall är det en vuxen anhörig eller närstående person som begår brottet. Det kan också vara ett barn eller en ungdom. I en del fall utförs brottet av en person som är okänd för barnet.
- Antalet anmälda brott mot barn har ökat sedan 90-talet.
- Mörkertalet antas vara stort, särskilt i de fall där någon i familjen begår övergrepp.
- Det finns olika typer av sexualbrott, allt från muntliga sexuella anspelningar till våldtäkt. Gemensamt för många av övergreppen är att förövaren utnyttjar barnets beroendeställning och kränker dess integritet.
- Barn som bevittnar våld och övergrepp inom familjen kan få psykiska skador. De betraktas som brottsoffer och har rätt till brottsskadeersättning. Brottsoffermyndigheten tar emot ansökan om ersättning. Polisen ska i samband med en brottsanmälan dokumentera vad barnet har upplevt och hur det kan ha påverkats av detta.