Efterforskning av försvunna personer hanteras som en särskild händelse inom polisen. Det är ett polisiärt ansvar enligt lagen om skydd mot olyckor.
Ett övergripande beslut tas fram som inriktning för polisens räddningsinsats. En räddningsledare och polisinsatschef utses. Staber ger stöd till insatsen.
Polisen sätter in olika former av resurser för att rädda liv. Olika specialkompetenser kan sättas in, exempelvis polishundar, helikoptrar, motorcyklar och båtar. Därutöver används resurser från andra myndigheter och organisationer, till exempel helikopter, dykare, militär personal, orienterare och andra lokala resurser.
Polisen använder sedan många år metoden Managing Search Operations (MSO), som är utvecklad i Nordamerika. MSO är en världsstandard i sök- och räddningsmetodik. Inom ramen för metoden gör polisen en bedömning av angelägenhetsgraden, hämtar in information om den försvunne personen, gör en profil av den försvunne samt fastställer ett teoretiskt sökområde på kartan. Sökområdet delas sedan in i mindre delar (segment) och en sannolikhetsbedömning görs för att identifiera de mest troliga segmenten.
Tips från allmänheten
En viktig del av MSO är att hantera, bedöma och analysera information från anhöriga, tips från allmänheten och information från elektroniska källor, exempelvis mobiltelefoner. Tips från allmänheten är i många fall avgörande för resultatet av efterforskningen. Därför är polisen aktiv i informationsarbetet gentemot allmänhet och media, för att få information, som kan leda efterforskningen vidare. All information som kommer till polisen hanteras, bedöms och analyseras om det får några konsekvenser för sökområden m m. Även information som till synes kan vara marginell, kan vara en viktig pusselbit som kan innebära skillnad.
Under 2011 anmäldes 79 personer försvunna i Värmland.
Läs mer om efterforskning av försvunna personer