Den svenska polisen är bra på att utreda grova brott. Uppklaringsprocenten är hög.
Vi har förstärkt vår förmåga, nu senast genom satsningen på aktionsgrupper och förstärkt underrättelsearbete. Vi kommer att fortsätta utveckla våra arbetsmetoder för att göra det svårare att begå grova brott.
Den stora mängden brott är emellertid de som drabbar människor i vardagen. Dessa brott får sällan feta rubriker, men för den som drabbas kan ett sådant brott vara lika allvarligt som ett grovt och uppmärksammat rån. Ett inbrott i den egna bostaden eller en fickstöld är en allvarlig kränkning. Det är en händelse som riskerar att påverka den drabbade för lång tid framåt.
Sedan i våras har vi i uppdrag att öka vår effektivitet när det gäller hanteringen av dessa vardagsbrott, eller mängdbrott som de också kallas. Fler brott ska klaras upp och de ska utredas snabbare.
Det brottsförebyggande arbetet ska också leda till att allt färre brott begås. Uppdraget har vi fått av regeringen, men vi gör det lika mycket av egen vilja och ambition.
Jag vill understryka att det arbete vi nu inlett inte är ett begränsat projekt med starttid och sluttid. Det handlar om att utveckla vår ordinarie verksamhet. Det ska ge bestående effekter i det vardagliga jobbet och det är en uppgift för oss alla inom Polisen.
Det är inte heller något som kräver nya arbetsmodeller eller koncept. Det handlar först och främst om att bli bättre på att använda arbetsmetoder vi redan har. Polisens underrättelsemodell (PUM) och Polisens nationella utredningskoncept (PNU) måste tillämpas fullt ut. Jag vet att det på många håll i landet finns mer att göra när det gäller hur dessa metoder används. Det går att avläsa tydligt i de skiftande resultaten just för mängdbrott. Jag förutsätter att bristerna åtgärdas i snabb takt.
Varje chef måste ta till vara arbetsmetodernas hela potential och se till så att de blir självklara i den dagliga verksamheten.
Det krävs också att vi lär av varandra och att vi ser till att använda alla verktyg. Exempelvis kan förenklat utredningsförfarande användas i långt större utsträckning. Det finns myndigheter som utnyttjar denna möjlighet bara en tiondel så ofta som andra myndigheter. Den stora skillnaden är inte rimlig. Om fler ärenden hanteras med förenklat utredningsförfarande går arbetet snabbare och därmed kan vi också göra mer.
Andra viktiga framgångsfaktorer är att förundersökningsledare och utredare jobbar när brott begås, att poliser i yttre tjänst gör utredande åtgärder direkt på brottsplatsen samt att vi har en bra samordning av ärenden.
Överhuvudtaget är det viktigt att alla, oavsett funktion, ser sig som brottsutredare och gör sin del så att ärenden kan avslutas så snart och så framgångsrikt som möjligt.
Det ska dessutom poängteras att satsningen mot mängdbrott inte bara handlar om utredningsarbete, utan att det också gäller att utveckla den brottsförebyggande verksamheten. Som ett exempel kan vi göra än mer för att i det preventiva arbetet använda oss av kunskaper om var och när brott begås.
Med andra ord ska vi fullt ut göra PUM och PNU till verktyg i den polisiära vardagen. Vi ska nyttja arbetsmetoderna maximalt och kontinuerligt utveckla dem. De är basen för att handläggningen av mängdbrott ska bli allt mer framgångsrik.
För övrigt…
...har vi i statsbudgeten fått rimliga tillskott för att utveckla verksamheten. Nu ska vi ge medborgarna valuta för de pengarna.
Bengt Svenson, rikspolischef
Ledare i tidningen Svensk Polis