Förundersökningen syftar till att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga skäl för åtal mot den misstänkte.

Om det är uppenbart att brottet inte går att utreda, behöver inte någon förundersökning inledas.

Det finns också vissa andra undantag, när det inte behövs en formell förundersökning, enligt 23 kapitlet, § 22 i rättegångsbalken. 

Den som fattar beslut om en förundersökning ska inledas eller inte kallas förundersökningsledare. Det är antingen en åklagare eller en polis med särskild befogenhet att leda förundersökningar. En förundersökning börjar oftast med att polisen förhör alla som kan lämna uppgifter om det misstänkta brottet. I första hand gäller det att ta reda på om det finns någon som kan misstänkas för brottet och om bevisningen i så fall räcker för att väcka åtal. Förundersökningen ska även vara en beredning av ärendet så att all bevisning senare kan presenteras inför rätten.

Utredningens gång

Utredningar som inte görs färdigt på plats handläggs normalt på en utredningsenhet. En utredares arbete innebär bland annat att hålla förhör och att utföra de tvångsmedel som förundersökningsledaren beslutar om. Exempel på tvångsmedel är: husrannsakningar, beslag av bevisföremål och kroppsvisitationer. I vissa typer av utredningar finns det också en stor mängd material, spaningsiakttagelser och underrättelseinformation att gå igenom och analysera.

Utredaren måste dessutom ofta inhämta yttranden från läkare, Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL), Rättsmedicinalverket (RMV) och andra instanser. SKL:s analyser av skjutvapen, narkotika och DNA-spår är viktiga inslag i arbetet och kan ibland vara avgörande i utredningen. RMV analyserar bland annat blod- och urinprov och undersöker vad för slags våld som kan ligga bakom olika typer av skador, när det handlar om våldsbrott.

Finns det ingen misstänkt får utredaren vara kreativ och ägna sig åt så kallad inre spaning, och använda all tillgänglig information och lägga pussel för att få fram en misstänkt. Många gånger är utredningar ett lagarbete där flera olika personer, som spanare, tekniker och underrättelsepersonal, deltar utöver förundersökningsledare och utredare.

Överlämning till åklagarmyndigheten

När förundersökningen är klar sätter utredaren ihop allt relevant material till ett förundersökningsprotokoll, som går vidare till åklagarmyndigheten. Åklagaren bedömer sedan om det finns tillräcklig bevisning för att väcka åtal mot den misstänkte vid domstol.

Brott som utreds på plats

Vissa brott, som narkotikainnehav, brott mot knivlagen och snatteri kan polisen många gånger utreda klart på plats, med hjälp av mobil teknik. Bärbara datorer med trådlös internetuppkoppling gör att poliser i yttre tjänst både kan söka i register och utreda brott i nära anslutning till brottsplatsen. Det höjer kvaliteten på arbetet och gör polisen mer synliga och tillgängliga för allmänheten. Arbetet görs i ett samlat it-stöd som kallas Polisens utredningsstöd, Pust. Utredningsstödet i kombination med ett nytt arbetssätt ökar polisens effektivitet, förbättrar utredningsarbetet och förkortar handläggningstiderna.

Med hjälp av utredningsstödet kan poliserna direkt på brottsplatsen registrera de uppgifter som krävs för att åklagaren ska kunna besluta om åtal. Uppgifterna i utredningen överförs elektroniskt till en förundersökningsledare som granskar ärendet innan det skickas vidare till åklagaren. Tidigare behövde som regel en eller flera utredare  handlägga ärendet.

I ett första steg omfattar utredningsstödet vardagliga brott som snatteri, brott mot knivlagen och olovlig körning. Även rattfylleri, sjöfylleri och ringa narkotikabrott inkluderas. Det är brott som de flesta poliser i yttre tjänst arbetar med varje dag. Tillsammans står brotten för mer än hälften av de utredningar som lämnas över till åklagare.

De närmaste åren tillkommer fler brott i utredningsstödet. På sikt ska alla typer av brott kunna hanteras i utredningsstödet, även om många utredningar inte går att göra helt färdiga på plats utan måste fortsättas på en utredningsenhet.

Statistik för den första tiden med utredningsstödet visar att brott utreds upp till 90 procent snabbare än tidigare. Ett rattfylleriärende tar nu i genomsnitt tre dagar att handlägga, jämfört med 31 dagar år 2010. Effektivitetsvinsten handlar främst om färre överlämningar och att tidskrävande och onödig pappershantering har minskat.

Polisen i Sverige Telefon 114 14