– Syftet med den nya polisdatalagen är att ge oss verktyg för att på ett effektivt sätt behandla personuppgifter i vår brottsbekämpande verksamhet, samtidigt som den personliga integriteten ska skyddas. Jag tycker att den nya lagen lyckas med sin ambition inom de flesta områden, säger Kristina Hallander Spångberg.
En och samma lag
En av fördelarna med den nya polisdatalagen är att det räcker att titta i en och samma lag för att se vilka regler som gäller i den brottsbekämpande verksamheten.
Den nya lagen möjliggör för andra än de som arbetar vid en kriminalunderrättelsetjänst, KUT, att behandla uppgifter i underrättelsesyfte. En sådan möjlighet som Kristina Hallander Spångberg pekar på är att enskilda närpolisområden skulle kunna utbyta information och undersöka lokala problem.
Särskild undersökning försvinner
Begreppet särskild undersökning försvinner med den nya lagen. Polisen kommer när lagen trätt i kraft även att kunna använda digitalkamera i sitt spaningsarbete utan att behöva inleda en särskild undersökning.
–Man kan till exempel ta ett stort antal bilder och därefter gå igenom materialet och välja bort det som inte är relevant.
Huvudregeln är att uppgifter som samlas in i samband med förundersökningar blir tillgängliga i den brottsbekämpande verksamheten under högst fem år. Uppgifterna kan därefter begäras ut från arkivet om förundersökningen återupptas.
–En person får inte vara sökbar som misstänkt efter det att en förundersökning har lagts ned, om åtalet lagts ned eller om personen frikänts.
Stöd för samarbete
Den nya lagen ger ett tydligt stöd för samarbete med olika myndigheter, till exempel informationsutbyte med Tullen, Åklagarmyndigheten och Rättsmedicinalverket.
– Polisen kan få information från andra brottsbekämpande myndigheter men man har också möjlighet att dela med sig av sina kunskaper.
En brist i den nya lagen är enligt Kristina Hallander Spångberg att man inte får använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp. Det kan exempelvis gälla uppgifter om sexuell läggning eller etnicitet.
– Sådana uppgifter kan vara mycket betydelsefulla för att lösa ett brott, men tyvärr har lagstiftarna ansett att möjligheten att söka på sådana kriterier skulle vara ett för stort intrång i den personliga integriteten. Jag håller inte med men nu får vi arbeta efter den lagstiftning som finns, och allt annat tycker jag är bra i den nya lagen.
Den nya polisdatalagen i korthet:
Gäller …
… från 1 mars 2012.
… för behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande
verksamhet.
… istället för personuppgiftlagen – PUL.
… för fotografier där man kan känna igen personer.
… för personuppgifter i löpande text i ett Worddokument.
… för all digitaliserad personuppgiftsbehandling i polisens
brottsbekämpande verksamhet.
… för digital kamera.
Det är inte tillåtet…
…att föra register över eller på annat sätt göra anteckningar om enskilda bara på den grunden att de utifrån ras, etniskt ursprung eller någon annan känslig uppgift kan hänföras till en viss kategori av människor. Uppgifter som beskriver en persons utseende får behandlas bara om beskrivningen utformas på ett objektivt sätt med respekt för människovärdet.
Gemensamt tillgängliga uppgifter är sådana uppgifter som fler än ett fåtal personer har rätt att ta del av. Om fler än elva tjänstemän över tid har tillgång till uppgifterna anses de som gemensamt tillgängliga.
Om en brottsanmälan avskrivs på grund av att den påstådda gärningen inte utgör brott, får personuppgifterna i anmälan inte längre behandlas i polisens brottsbekämpande verksamhet.
Uppgifter om en övervakad person ska gallras senast tio år efter utgången av det kalenderår då den senaste registreringen gjordes.
Personuppgifter i det digitala arkivet får användas exempelvis för att tillgodose allmänhetens insyn enligt offentlighetsprincipen och om en förundersökning återupptas.
Artikeln är publicerad i Svensk Polis nr 2, 2012.