Stockholm är annorlunda. Det skrev jag om i sommarnumret av Sambandet. Att vara huvudstad och största polismyndighet gör att statistiska jämförelser kan bli helt missvisande.
Vi får självklart fundera över vårt arbete och våra metoder, vår effektivitet, hur vi använder våra medarbetare och andra resurser, om vi har den bästa möjliga organisationen. Ibland gör vi det i större utredningar. Och det behövs. Men minst lika viktigt är att fundera över dessa frågor i vardagen och inte bara i stort utan också i smått. Särskilt viktigt är det nu när vi kan se hur utredningsresultaten försämrats, inte bara i Stockholm utan i landet som helhet. Vi har alla en hemläxa att göra.
När jag lyssnar runt i myndigheten och när jag själv iakttar vår verksamhet och vår organisation är det en del tankar och frågor som ständigt kommer igen. Vi är cirka 900 fler poliser i dag än för bara några år sedan. Har vi lyckats styra de resurserna rätt? Till tjänster där verksamheten får störst nytta av dem? Eller har produktionen fått för liten andel av dem? Det finns anledning för oss att vara självkritiska på den punkten. Kärnverksamheten har inte gynnats tillräckligt.
När vi får ett större tillskott av poliser finns det en risk att vi inte är tillräckligt vakna utan låter det bli en del ”bekvämlighetstjänster”, alltså tjänster som kan vara bekväma att ha, men som egentligen inte är tillräckligt motiverade ur verksamhetssynpunkt. Det finns också en risk för att vi låter överbyggnaden växa. Avdelningar och polismästardistrikt har skäl att granska sig själva och tjänst för tjänst fråga sig om behovet är tillräckligt stort. Annars ska den resursen flyttas till kärnverksamheten.
Det gäller att ta tillvara på alla medarbetare. Vi kan till exempel bli bättre på att låta före detta chefer bidra mer till kärnverksamheten. Det gäller också andra medarbetare som byter arbetsuppgifter. Allt för ofta är vi för dåliga på att låta styra ner resurserna i produktionen. En åtgärd vi ska göra för att komma åt detta är att genom kortare utbildningar på några veckor se till att få in fler medarbetare i utredningsverksamheten.
Vi måste förstärka resurserna inom brottsutredningar. Trots den stora ökningen av antalet poliser har antalet permanenta utredare knappt ökat alls. Under en tid har utredningarna kunnat skötas på ett bra, ja, faktiskt riktigt bra sätt genom att verksamheten har stöttats av unga polisassistenter. Men nu kan vi inte räkna med sådana effekter. Därför måste vi öka antalet utredare på annat sätt.
Det här och annat är förändringar som ska ske snabbt och på kort sikt. På längre sikt måste vi kanske också ifrågasätta den övergripande organisationen. Är vår organisation den bästa tänkbara? Eller kan vi organisera oss på ett annat sätt så att våra resultat blir bättre och medarbetarnas kompetens och arbetsvilja tas till vara? Är verksamheten och organisationen för splittrad så att vi får svårt med samordning och med att dra åt samma håll? Vi är en stor myndighet, Den största polismyndigheten och Sveriges sjätte största alla kategorier. Och vi har vuxit mycket under senare år. Samtidigt har också vår omvärld förändrats. Men vår organisation ser i grunden likadan ut som den gjort i över 15 år. Det börjar bli tid att fråga om organisationen är ändamålsenlig för den nya tid vi lever i.
Carin Götblad
Länspolismästare i Stockholms läm
PS. Trafiken i Stockholms län har blivit alltmer aggressiv och hänsynslös. Vecka 42 genomför vi en satsning mot hänsynslös körning. Jag hoppas att alla förstår hur viktigt det är att vi markerar mot sådan körning så att trafikanter i Stockholms län får klart för sig att det är helt oacceptabelt. Och självklart måste vi då också tänka på hur vi själva uppträder i trafiken. DS