Polisyrket är annorlunda än de flesta andra yrken. Här finns plats både för lagspel och eget utrymme. Det har en kombination av krav på disciplin och nödvändigheten att kreativt kunna arbeta utifrån stundens krav. Det gör polisarbetet spännande och svårt. Variationen och omväxlingen gör att vi får chans att utvecklas och växa i våra arbeten.
Men det gör också arbetet svårt. Kraven är många och höga samtidigt som vi alltid är iakttagna av andra. Vi är iakttagna av människor ute på stan som stannar till och ser på när vi löser en besvärlig situation. Vi är också iakttagna av Justitieombudsman, Justitiekansler, Riksrevisionen, politiker, journalister, internutredningen, fria debattörer och många andra. Och vår verksamhet är på flera områden hårt regelstyrt.
Det är klart att vår verksamhet är påpassad. Vi har unika befogenheter att – när det verkligen behövs – ta till tvångsåtgärder mot människor och också att som en sista utväg använda oss av våld. Men det finns en ständig risk som vi måste vara medvetna om. Rädslan för att göra fel kan bli större än viljan att göra rätt. Och då gör vi ibland – för säkerhets skull – ingenting. Då har vi ju i vart fall inte gjort fel och kan inte kritiseras. Kan man tro i ögonblicket.
Polisarbetet utvecklas ständigt. Nya koncept och nya strategier arbetas fram och den enskilde polisen är duktig på att ta till sig nya tankar och lär sig hur man ska agera i olika lägen. Många känner med rätta en större trygghet. Den här utvecklingen är bra. Det är ett tecken på en ökad professionalisering och att vi har ett enhetligt sätt för hur olika problem ska lösas.
MEN – det finns ett stort men – det finns inget facit som är svar på alla frågor. Det finns inga enkla svar eller mallar som är lösningen på alla typer av problem. Framförallt när det handlar om tidsnöd. Då det kan kräva ett snabbt ingripande. Då går det inte alltid med bestämda rutiner. Då räcker inte alltid mallarna till. Då gäller det istället att kunna bedöma situationen och gripa in. Då går det inte alltid att luta sig mot de inlärda mönstrens trygghet.
Det här är svårt, självklart är det så. Det krävs snabba beslut som ibland bokstavligen kan göra skillnad mellan liv och död. Och det är just här som rädslan att göra fel kan vara så farlig.
I takt med att vi arbetar fram rutiner och koncept för vårt arbete finns det starka skäl för oss att vara uppmärksamma på risken med att sådana rutiner och mallar ibland kan hämma de omedelbara och direkta ingripanden som ibland krävs utanför mallarnas ramar. Att man inte alltid kan vänta in en chef eller förhandlare när tidsnöden är stor är också ett perspektiv vi måste ha med oss i utvärderingarna av våra insatser. Jag blir glad över alla de rapporter jag får från allmänheten om gott polisarbete. Inte minst har det gällt under jul- och nyårshelgerna och trygghetssatsningen. Det är uppenbart att vår ökade närvaro uppskattades mycket.
För detta ska ni alla ha ett stort tack!
Carin Götblad
Länspolismästare i Stockholms län