Häromdagen läste jag följande på Intrapolis: ”Projekt CORA ansvarar för anpassningen av funktioner och gränssnitt i KC. Polis till det nya radiokommunikations-systemet RAKEL, anpassningar behöver göras i Cortex samt i STORM.” Vad står där egentligen? Vad betyder CORA? Vad betyder KC? Vad är egentligen RAKEL en förkortning för? Cortex tycks också vara en förkortning, men av vad? STORM råkar jag veta vad det handlar om, men vad är det förkortning av? Att jag fastnade för just den här meningen var en tillfällighet. Det skulle lika gärna kunna vara någon helt annan mening, för så vanligt har det blivit att använda förkortningar. Och jag har en stark känsla av att det blivit vanligare. Framförallt verkar det vara så inom utvecklingen av den operativa taktiken.
PKC. MUR. BIK. PUM-A. Invit. RAR. POP. BAT. COPSAT. HUVA2. NKP. PIR-CORA. STORM. RAKEL. PBA2. DART3. PUM. VPOP. GOB. SB. POA. CAL. COBRA. PKC.
Bruket av förkortningar är inte den bagatell det kan förefalla vara. Tvärtom kan dagens närmast ohämmade flöde av nya förkortningar få allvarliga konsekvenser för att det stänger ute så många människor från information och från möjlighet att påverka och att förstå. Det kanske kan vara skönt för den som vill arbeta i fred och inte behöva diskutera med andra. Om någon ändå vågar närma sig dig kan du dra till med en mängd förkortningar och vips är du ensam igen att bry sig om din verksamhet. Förkortningarna gjorde sitt jobb: De stängde ute andra. När jag kom tillbaka från semestern för några år sedan var ledningsgruppen plötsligt omdöpt, enligt centrala direktiv, sas det. På dagordningen stod det plötsligt MLG och ROLG.
Vi är inte ensamma om att använda alltför många förkortningar och göra det alltför ofta. Det militära försvaret har alltid ansetts vara mästare på att använda förkortningar. Men jag undrar om inte Polisen gått om försvaret under de senaste åren.
ROLG. TLG. Pk. IG. Npo. SPT. LKC. RB. HR. FUP. Mt. Gm. Ul. FORMS. NYP. PST(SPADI). SIS. KUT. RENA. OCTET. EFH. FASO. APT. RIF.
En medarbetare här vid Polismyndigheten i Stockholms län manade för en tid sedan i tidningen Svensk Polis alla verksamma inom Polisen att bilda en folkrörelse mot förkortningar. Jag ansluter mig gärna till den folkrörelsen. Och jag ser framför mig hur den kan växa, hur språkvårdare ansluter sig, hur de anställdas valda representanter också protesterar mot att insynen och genomskinligheten motverkas av alla förkortningar, hur utbildningsansvariga går med efter att bekymrat sig över alla förkortningars påverkan på deras uppdrag. Och till slut hur också alla andra reser sig upp och säger ifrån:
- Nu får det vara nog. Inga mer onödiga och utestängande förkortningar. Vi vill kunna förstå vår verksamhet.
Bf. ATK. CSG. RPS. VUP. DURTVÅ. PUST. PUG. MOPS. MOBASA. BMD. COLA. COPLA. PAC.
Det har sagts att det i huvudsak finns tre skäl till alla förkortningar:
Det första är bekvämlighet. Det går snabbare att säga och snabbare att skriva, en förkortning. Man sparar ibland en inandning och man sparar några nedslag. Det andra är märkvärdighetssyndromet. Det låter lite finare. Självklarheter kan får en aura av mystik över sig med lämplig förkortning. Det tredje kan vara att man tycker att en förkortning låter mer exakt. Det är naturligtvis rent självbedrägeri. Att folk ska stängas ut och avskärmas är säkerligen inte en medveten avsikt, men det blir effekten. Och den effekten tycks det finnas en omedvetenhet om. Själv försöker jag protestera i det lilla genom att ständigt fråga vad förkortningarna betyder. Men den jag frågar vet inte alltid svaret.
Carin Götblad Länspolismästare i Stockholms län