I Sverige var det främst flygplanskapningen på Bulltofta 1972, det väpnade bankrånet vid Norrmalmstorg 1973 och terroristangreppet mot den västtyska ambassaden 1975 som visade på behovet av en väl utbildad grupp att användas i särskilt farliga situationer
Den lösning som till en början valdes efter dessa händelser var att förstärka Polisens piketgrupper som fanns organiserade i Stockholm, Göteborg och Malmö. Grupperna skulle dock inte utgöra någon stående styrka utan det förutsattes att personalen till övervägande del skulle syssla med normal ordningspolisverksamhet.
Efter mordet på statsminister Olof Palme 1986 tillsattes två statliga kommissioner som behandlade åtgärder mot terrorism vilket ledde till att regeringen år 1990 gav Rikspolisstyrelsen uppdraget att inom polismyndigheten i Stockholms län organisera ”Beredskapsstyrkan mot terrorism”. Efter ett riksdagsbeslut 2002 överfördes Nationella insatsstyrkan från Polismyndigheten i Stockholms län till Rikskriminalpolisen. Då hade beslutet om när Nationella insatsstyrkan kan användas redan några tidigare delegerats från regeringen till Rikspolisstyrelsen.
Idag utgör Nationella insatsstyrkan inte bara samhällets yttersta resurs vid exceptionella situationer utan är även en naturlig del av Rikskriminalpolisen och svensk polis kamp mot grov brottslighet samtidigt som den används alltmer frekvent av landets polismyndigheter vid särskilda händelser och svårare situationer.