[Tidningen Sambandet oktober 2007]
När länspolismästare Carin Götblad skriver den här ledaren till Personaltidningen Sambandet domineras medierna av dels en 15-årig pojke som skjutits ihjäl i Blekinge, dels av en 16-årig pojke som av jämnåriga sparkats till döds på Kungsholmen.
Sådana här fruktansvärda dåd kastar långa skuggor. Vi ska inte drabbas av moralpanik. Det dödliga våldet bland ungdomar har inte ökat, säger kriminologerna. Men å andra sidan ska vi inte heller blunda för de förändringar i verkligheten som vi observerar. Och de observationerna säger att slagsmål alltmer har blivit en del av ungdomskulturen.
Man slåss i organiserade former, där mobiltelefoner och Internet, används för att snabbt sprida budskapet.
Det gäller nyrekryteringar av mycket unga pojkar till fotbollens babyfirmor men också skola mot skola, och stadsdel mot stadsdel. Inte sällan är det samma personer som uppträder i de skilda sammanhangen. Allt detta är inte nytt. Men en del är det och den moderna tekniken ger andra perspektiv och andra konsekvenser.
Slagsmålen filmas och läggs ut på Internet, där man också kommenterar varandras insatser. Särskilt obehagligt känns det när ett gäng misshandlar en enskild tonåring, filmar det med sina mobiltelefoner och lägger ut förnedringen på nätet.
För oss i Stockholms län är detta en extra stor utmaning eftersom vi har de största ungdomsgrupperna och de kommer dessutom att växa framöver. Det beror dels på att inflyttningen till länet är väldigt stor, dels att åldersstrukturen är sådan att ungdomsgrupperna blir stora. Och vi vet sedan länge att det är pojkar i dessa åldrar som är de mest brottsaktiva i samhället. Lägg därtill att vi har cirka 200 nationaliteter i vårt län.
Om man därtill lägger att vi har betydligt fler utsatta områden än någon annanstans i Sverige står det klart att vi är i början av ett viktigt och omfattande arbete.
Jag vågar påstå att Polisen i Stockholms län ligger längst fram i landet i det brottsförebyggande arbetet för att förhindra ungdomars rekrytering till en kriminell livsstil. Men eftersom vårt utgångsläge är så mycket svårare krävs det också att vi ligger i framkanten av utvecklingen.
Vårt arbete intresserar andra. Vi har besökare både från andra länder och andra polismyndigheter här i Sverige, som kommer för att lära av oss och våra erfarenheter och våra satsningar på att utveckla vårt arbete. Det handlar om poliskontoren och de mobila poliskontoren (som inte bara passar i storstadsmiljö utan säkerligen kan användas också i glesbygd).
Det handlar också om stödcentra för unga brottsoffer och unga gärningsmän, och om ungdomsråd och om chefssamråden. Och det handlar om våra volontärer.
Och nu går vi vidare genom att satsa på skolornas kontaktpoliser och på Våga Vittna-arbetet. Inget av detta är ett isolerat arbete utan allt är en del av en övergripande strategi och jag räknar med att alla anställda – var och en utifrån sin position – främjar detta.
En ihjälskjuten 15-åring i Blekinge och en ihjälsparkad 16-åring på Kungsholmen fungerar som en påminnelse om att vikten av detta arbete inte går att överdriva.