[Tidningen Sambandet november 2007]
Idag har jouren ett 50-tal anmälningar varav cirka 30 är åklagarledda.
Stockholmspolisens hatbrottsjour startade formellt i juni i år.
Projektet är fortfarande inne i en informationsfas och koncentrerar sig på de i verksamheten som kan fånga hatbrottsmotivet. Det är Polisens callcenter, anställda i receptionerna samt nu i december också samtliga ordningspoliser i citys polismästardistrikt.
– Vi informerar om vad hatbrott är och vad ett hatbrottsmotiv är. Det handlar om att få en dialog, säger Catharina Anstett, projektsamordnare.
Det är viktigt att tänka på vilka frågor man ställer. Det finns ju ingen som ringer in och anmäler att de utsatts för ett hatbrott.
– För att få fram om det handlar om ett hatbrott krävs det ett par extra frågor. Frågan som ska ställas är: Har du någon uppfattning om varför du blev utsatt för brott eller varför tror du någon genomförde den här handlingen? Det ska vara öppna frågor till brottsoffret, säger Catharina Anstett.
Alla ärenden med hatbrottsmotiv skickas från samordningen på södermalm och norrmalm till hatbrottsjouren.Tidigare spreds dessa ärenden på olika handläggare.
Öka tempot med utredningarna
Från 26 november är det delvis en ny styrka som arbetar på hatbrottsjouren. Ny projektledare är Mikael Ekman från gränspolisen, projektsamordnare är precis som tidigare Catharina Anstett. I övrigt är det Maria Axfeldt och Göran Pettersson, båda stationsbefäl från norrmalm samt Kajsa Ojakangas, utredare som arbetar på jouren.
– Projektet ska informera och öka medvetenheten kring hatbrott samt jobba ned den balans som finns, säger Catharina Anstett.
Hittills har deras arbete lett till två domar men de arbetar just nu med närmare 50 ärenden som kommit in.
Projektet samarbetar med kontaktpersoner från invandrarorganistationer. Tanken är att de kontaktpersonerna ska berätta om hatbrott för sina medlemmar.
– Genom att vi åker till dem och informerar om vårt arbete hoppas vi föra en levande dialog. Hatbrott handlar inte bara om brott mot homo-, bi- och transpersoner utan också om främlingsfientlighet, säger Catharina Anstett.
Av: Carina Skagerlind
Foto: Benny Wilhelmson