Det är föga överraskande att Polisens största myndigheter inte har lika hög uppklaringsprocent som de mindre myndigheterna, till exempel Gotland, där jag också är länspolismästare.
Livet och brottsligheten i Stockholm ser helt annorlunda ut än i mindre städer. Här finns till exempel en betydligt större anonymitet. Och antalet kortvariga besökare i huvudstaden är stort.
Samtidigt är vissa svårutredda brottstyper betydligt vanligare i Stockholm, till exempel fickstölder. Cirka 85 procent av skadegörelse i kollektivtrafiken sker i Stockholm med sin tunnelbana.
Av statistiken framgår inte heller Polisens framgångsrika och resurskrävande arbete mot den grova organiserade brottsligheten. Inte minst är vårt arbete i Södertälje ett sådant exempel.
Begreppet Personuppklaring är inte heller så entydigt som det kan låta, utan är ett rätt snårigt statistiskt begrepp som systematiskt underskattar Polisens resultat. Det beror bland annat på att om gärningsmannen är under 15 år ger det inte utslag i statistiken. Det beror också på sådant som att man utgår från påstådda brott utan att räkna bort händelser som visar sig inte vara brott. Till detta kommer också åklagarnas så kallade förundersökningsbegränsningar.
Statistik om utredningar speglar självklart inte andra viktiga delar av Polisens arbete. Det gäller till exempel det brottsförebyggande arbetet och de senaste årens utbyggnad av 27 poliskontor på utsatta platser i Stockholms län. Erfarenheten visar att ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete bygger upp ett förtroende hos de boende som leder till större villighet att vittna. Poliserna vid poliskontorens kunskaper har dessutom varit avgörande i en del utredningar av grova brott.
Polisen, såväl i Stockholm som på andra håll, kan och bör förbättra sina utredningsresultat. Det görs också stora ansträngningar för att åstadkomma detta. Bland annat beslöts i höstas att antalet utredare ska bli fler i alla av Stockholms åtta polismästardistrikt.
Carin Götblad
Länspolismästare
Polismyndigheten Stockholms län