Att politikerna på detta sätt vänder sina blickar mot Polisen är inte förvånande. Flera statliga myndigheter och kommittéer har ifrågasatt hur vi är organiserade och sagt sig vilja se förändringar.
Jag välkomnar att det förs en diskussion om Polisens organisation, men i en debattartikel nyligen varnade jag för att förenkla frågan. Allt för ofta handlar diskussionen nämligen bara om hur många polismyndigheter det ska finnas. Enligt min mening är frågan större än så. En utredning måste även se på Polisens uppdrag och på hur vår verksamhet ska styras. Bara med ett sådant brett anslag kan en utredning fullt ut bidra till att utveckla Polisens förmåga.
Till att börja med måste utredningen göra en analys av hur Polisens förutsättningar ändrats sedan det senast gjordes en större genom-lysning av Polisen. Brottsligheten har förändrats och kriminaltekniken utvecklats. Faktorer som kan ha betydelse för hur vi ska organiseras och för hur verksamheten ska styras.
Naturligtvis arbetar vi redan själva med att utveckla och anpassa verksamheten, men nuvarande regelverk och organisatoriska ramar är begränsande och just därför krävs en ordentlig utredning.
För det första behövs det en översyn av hur statsmakternas styrning av Polisen kan utvecklas. Polisens uppdrag måste vara så tydligt beskrivet och avgränsat att det möjliggör såväl uppföljning som ansvarskrävande. Frågor om befogenheter och ansvar måste ses över för att uppnå en mer resultatinriktad kultur. Bara så kan vi få en bättre verksamhetsstyrning.
För det andra behöver det prövas vilken organisationsstruktur som är mest ändamålsenlig för Polisens uppdrag. Det handlar givetvis om antalet myndigheter och den geografiska indelningen, men också om Rikspolisstyrelsens roll i förhållande till övriga polisväsendet. Det sistnämnda är viktigt oavsett om det blir en eller flera myndigheter, eftersom regelverket för styrning alltid är grundläggande i en så stor och geografiskt spridd verksamhet som Polisen.
För det tredje vill jag att man ska se närmare på vilken kompetens Polisen ska knyta till sig. Det behövs en långsiktig inriktning för såväl utbildning som för hur vi rekryterar. Bland annat måste det göras en bedömning av vilken annan kompetens än den polisiära som vi behöver för att bättre klara vårt uppdrag.
En grundfråga för utredningen är att åstadkomma en god balans mellan central och lokal styrning. Jag anser att Rikspolisstyrelsen i viktiga avseenden saknar ett tillräckligt tydligt mandat. Samtidigt krävs självklart en stark lokal förankring där verksamheten bedrivs. Att på bästa sätt kombinera central och lokal styrning är nödvändigt för att Polisen ska kunna göra det mesta möjliga av sina resurser över hela landet.
Sedan ska sägas att oavsett vad en utredning leder fram till, så kommer det dagliga arbetet i allt väsentligt vara detsamma för de flesta anställda. Men ur ett längre perspektiv är jag övertygad om att utredningen kommer att vara betydelsefull. Med en tydligare struktur för styrning av verksamheten kan vi använda våra resurser bättre och sprida nya metoder snabbare.
Jag hoppas med andra ord på en utredning som får ett brett uppdrag. Det är nödvändigt för att långsiktigt ge Polisen de bästa möjligheterna att bekämpa brottsligheten och öka tryggheten.
Bengt Svenson, rikspolischef
Ledare i tidningen Svensk Polis november 2009
För övrigt…
…måste Polisens kontakt-center (PKC) bemannas bättr-e. Nu saknas tjänster i de ansvariga myndigheterna och det är inte acceptabelt.