Samarbetet innebär att personkontrollen vid resor mellan länderna i Schengenområdet har avskaffats. Syftet är att underlätta den fria rörligheten för personer inom samarbetsländerna. Samtidigt har kontrollen vid de yttre gränserna, mot länder som inte deltar, förstärkts. Sverige deltar sedan 2001.

Länderna samarbetar också om polisiära frågor för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

Gemensamt informationssystem

Medlemsländerna arbetar i ett gemensamt efterlysningssystem, SIS, Schengen Information System. I Sverige används det av Polisen, Tullverket och Kustbevakningen samt att Ambassader/UD och Migrationsverket har begränsad insyn när det gäller personer som är Schengenspärrade.

Systemet används vid personkontrollerna vid in- och utresor i Schengenområdet och vid kontroll av utländska medborgare inne i landet, men är också ett viktigt verktyg i det brottsbekämpande arbetet.

Polisen kan efterlysa

I SIS kan brottsbekämpande myndigheter göra slagningar och efterlysa personer som är misstänkta för brott, personer som ska avtjäna ett utdömt straff eller som anmälts försvunna. Dessutom finns uppgifter om personer från tredje land som ska vägras inresa i Schengenområdet. I varje medlemsland finns ett Sirenekontor som är nationell kontaktpunkt för Schengensamarbetet. I Sverige har Rikskriminalpolisen den uppgiften. När en polispatrull eller gränskontrollant får träff på en person vid en sökning i SIS kan Sirenekontoret lämna ytterligare information om efterlysningen.

Kontoret är bemannat dygnet runt och hanterar alla polisiära förfrågningar, som t.ex. begäran om förhör, fastställande av identitet och registreringar av efterlysta personer.

I SIS finns även uppgifter om fordon, vapen, sedlar, pass och id-handlingar som är försvunna, stulna eller på annat sätt eftersökta.