Bakgrunden är enkel och jag har själv varit inne på den tidigare när jag skrivit här i tidningen. Vi vet att en stor del av kriminaliteten orsakas av människor som notoriskt begår brott. De brukar kallas livsstilskriminella eller vaneförbrytare. År efter år gör de inbrott i bostäder, fritidshus och källarförråd för att komma över pengar eller saker de kan sälja. De begår även andra brott, som snatterier och langning. De orsakar ibland ordningsstörningar och bråk på offentliga platser och krogar. De sitter periodvis i fängelse eller vårdas för missbruk, men återfaller ofta i brott. De är välkända av oss inom Polisen.
Denna brottslighet drabbar dessutom inte bara dem som blir bestulna, utan den skapar även otrygghet när man ser grannar och andra i närområdet bli utsatta.
Rikspolisstyrelsen har nu fått i uppdrag att ta fram en vägledning för hur arbetet mot dessa vaneförbrytare kan utvecklas och polismyndigheterna ska genomföra operativa insatser.
Detta är något som vi självklart gärna gör. Vi inom Polisen vet i högsta grad hur viktigt det är att bekämpa denna kriminalitet. Att inrikta sig mot livsstilskriminella är effektivt både för att klara upp begångna brott och för att förhindra att fler brott begås. Vi har alltid blickarna riktade mot välkända brottslingar och det finns många exempel på särskilda lokala satsningar mot dessa brottslingar. Med det nya uppdraget i ryggen ska vi vässa våra insatser.
Det är ett arbete som kommer att innebära en ökad fokusering mot vaneförbrytare i spaningsarbete och underrättelseverksamhet. Vi ska jobba än mer för att binda dem till brott och jaga vinsterna från deras brottslighet. Det ska bli allt svårare att leva ett liv där man gång på gång begår brott.
Men det är också ett arbete som måste innehålla insatser för att förhindra återfall i brottslighet. Det kräver insatser från fler aktörer än Polisen, exempelvis genom att brottslingarna får stöd för att komma ur det missbruk av alkohol och narkotika som många av dem har. Regeringen pekar också på de sociala myndigheternas ansvar.
Vi ska nu ta fram bästa möjliga arbetsmetoder genom att studera såväl lyckade lokala insatser som erfarenheter från andra länder. Den vägledning vi ska ta fram kommer bland annat att innehålla riktlinjer och verktyg för hur polismyndigheterna ska identifiera och göra träffande urval av vilka personer som kan och ska omfattas av åtgärder.
Jag kommer att skapa ett nationellt forum med en bred förankring från samtliga polismyndigheter. Där ska vi utbyta erfarenheter av hur vi kan arbeta allt kraftfullare. Vårt arbete ska också utvärderas ordentligt så att vi verkligen ser hur olika metoder fungerar.
Men uppdraget handlar som sagt inte bara om metodutveckling, utan också om att här och nu göra mer. Vi inom Polisen jobbar redan starkt mot dessa notoriska brottslingar. Vi vet mycket om vad som behöver göras och uppdraget ger oss stöd för att prioritera det arbetet än hårdare. Det ger oss också mandat när vi vill utvidga samverkan med andra aktörer.
Du och jag som är verksamma inom Polisen vet hur viktigt det är att förstärka och utveckla arbetet mot vaneförbrytarna. Så låt oss nu starta denna kraftsamling.
För övrigt...
...gläds jag åt att arbetet mot ungdomsbrott tycks göra framsteg. Fortsätt så!