Att stärka den lokala förankringen och det lokala samarbetet ska vara en viktig del i förändringsprocessen. Regeringen har nu föreslagit att Rikspolisstyrelsen och de 21 polismyndigheterna ska organiseras i en myndighet.

Det finns stora fördelar med att samla Polisen i en myndighet. Flera av dagens polismyndigheter är för små för att vara rustade på alla områden. Som en myndighet får vi en kraftfullare organisation och kan arbeta mer flexibelt. Ledningsstrukturen blir också tydligare när Polisen inte längre är uppdelad i många myndigheter. Kort sagt får vi förutsättningar för en bättre polisverksamhet i hela landet.

Omvandlingen till en myndighet sker dock inte automatiskt. Det är en stor verksamhet som ska stöpas om och det kvarstår frågor att reda ut. Förändringsarbetet får heller inte bara handla om att rita om ett organisationsschema. Vi måste se det som en möjlighet att ändra rutiner och tankesätt.

Det finns tre områden som enligt mig ska genomsyra förändringsarbetet. Dessa områden – lokal förankring, utvecklingsarbete för ett bättre resultat och helhetssyn på brottsligheten – går in i varandra.

Polisorganisationsutredningen föreslår att den nya polismyndigheten ska bestå av ett huvudkontor och geografiskt indelade polisregioner. Utredningen har dock inte tagit ställning till hur många regioner det kan bli och var gränserna ska gå.

I dag är polismyndigheterna indelade i sju samverkansområden. Denna indelning är väl anpassad till polisverksamhetens krav och det finns upparbetade lokala förankringar. Därför föreslår jag att Polisens sju samverkansområden ska utgöra grunden för de nya polisregionerna. Genom att använda en redan etablerad indelning kan vi snabbare komma framåt med en ny organisation. Det är också viktigt att Polisen organiseras utifrån verksamhetens krav och inte efter andra faktorer, som regionalpolitiska intressen.

Rikspolisstyrelsen har i uppdrag att utveckla arbetsmetoder och tekniskt stöd. När Polisen blir en myndighet skapas förutsättningar att decentralisera detta arbete. Därför föreslår jag att delar av utvecklingsarbetet vid Rikspolisstyrelsen flyttas ut och bedrivs i polisregionerna. På så sätt kommer Polisens utvecklingsarbete närmare den lokala verksamheten, vilket både kan förbättra innehållet och göra att implementeringen går fortare.

Att Polisen blir en myndighet ska också leda till att lokala exempel på förenklade rutiner och förbättrade metoder snabbare sprids i landet. Naturligtvis strävar Polisen redan nu efter att vara en organisation där vi lär av varandra utan revirtänkande. Men sanningen är att det ibland finns betydande skillnader mellan myndigheterna när det gäller med vilket tempo nya rutiner och metoder införs. När gränserna försvinner ska vi dock kunna sprida goda exempel snabbare och se oss som en gemensam myndighet.

För att veta om vi jobbar på bästa sätt måste vi mäta vad vi gör. På så sätt kan vi avläsa effekten av våra metoder och dra lärdomar som förbättrar resultaten.

Långt ifrån allt polisarbete går dock att enkelt avläsa i siffror. Jag välkomnar därför att Brottsförebyggande rådet nu fått ytterligare anslag för forskning och utvärdering. Jag föreslår två viktiga områden som Brottsförebyggande rådet borde belysa. Dels att ta fram bättre metoder för att mäta den brottsförebyggande verksamheten. Dels forskning om vad som är möjligt att åstadkomma genom polisarbete och vilka förväntningar som därmed är rimliga när det gäller Polisens verksamhet.

Utvecklade mätmetoder gör att vi tydligare kan redovisa effekterna av brottsförebyggande arbete och bättre bedöma vilka metoder som är framgångsrika. Forskning om vad som är möjligt att åstadkomma har betydelse för hur Polisen ska prioritera och vilka brottsförebyggande krav som ska ställas på andra aktörer i samhället. Det är viktigt att samhället har en helhetssyn på hur brott ska bekämpas.

Jag hoppas att Brottsförebyggandet rådet kommer att arbeta med detta. Samtidigt ger omorganisationen i sig oss en möjlighet att förbättra det brottsförebyggande arbetet. När vi bygger upp den nya strukturen måste vi anstränga oss för att skapa bra kontaktytor mellan Polisen och samhället i övrigt. Det är en chans vi inom Polisen och andra som berörs måste ta till vara. Att stärka den lokala förankringen och det lokala samarbetet ska vara en viktig del i förändringsprocessen.

Jag ser fram emot de möjligheter omorganisation ger oss att jobba effektivare. Det är upp till oss att utnyttja dem fullt ut i förändringsarbetet. Allt för att åstadkomma bättre resultat för medborgarna.